Idag skrevs det historia i Varberg och jag var med. Det var nämligen dags för Varbergs Tunnellopp. Vi bokade platserna innan vi ens flyttade ner om jag minns rätt och jag hade knappt sprungit en meter efter Julius födelse. Och så helt plötsligt var det idag. En ljuvlig dag med soligt väder och folkfest i stan.

Vi valde en sen startklass på grund av att vi inte riktigt visste vilken form vi skulle vara i. Med facit i hand borde vi tagit en något snabbare men det var verkligen noll prestation och hundra procent fokus på upplevelsen. Loppets syfte var att springa i den nya Varbergstunneln, tunneln där alla tåg till och från Varberg kommer gå framöver.

Barnvagnar fick inte tas med i tunneln, så vi ordnade barnvakt och sprang tillsammans. Extra kul var att banan gick precis utanför vår altan. Så Caspian, som hade väntat tålmodigt på oss, fick ge oss varsin high five.

Och här har vi den. Eller ja, detta är servicetunneln som vi springer i. Alltså tunneln som är vägg i vägg med tågtunneln. När vi anmälde oss till loppet reflekterade jag inte riktigt över hur lång tunneln skulle vara. När jag sedan fick höra att den var drygt tre kilometer blev jag nervös. Jag tänkte nog först att jag i princip skulle se utgången från ingången.

Men det gick bra! Det var go stämning under jord och kilometrarna gick relativt snabbt. Kanske något obehagligt med informationsskyltarna som berättade att vi hade Stadshotellet ovanför oss eller att vi sprang under Påskbergsvallen. Det blev liksom verkligt att vi sprang under hela staden. Haha jaja, det är ju så tunnlar funkar men du fattar kanske känslan…

Lättnaden när vi kom ut ur tunneln, passerade vätskekontrollen på Breareds torg och sedan tog oss hit. Till havet. Det var magi. Strandpromenaden är mitt absoluta favoritställe att springa på, men jag noterade även att hela Hästhagaberget var otroligt. Dit ska vi gå tillbaka och bara njuta av utsikten en dag.

Strax över nio kilometer senare kom vi in i mål och fick medaljer. Trötta och svettiga men också väldigt exalterade av upplevelsen. Vilket otroligt fint arrangemang till lopp av FK Friskus-Varberg, OK Nackhe och Varbergs GIF. Hatten av till er! 👏🏽

Hej!

Hoppas du har fått en fin start på första maj. Caspian har varit på sleep over hos farmor och farfar inatt så vi fick sovmorgon till åtta. Vet inte när vi sov så länge sist men det var verkligen efterlängtat. Vågar knappt skriva det men Julius, som ju var kvar hemma med oss, är en riktig sömntuta. Så tacksam för det.

Vi gick i alla fall upp, gjorde en flaska till honom och kaffe till oss. Sedan satte vi på oss löparkläder och gjorde vagnen redo för en tur. Så lyxigt att starta dagen med träning. Älskar känslan av att den är gjord och att bara kunna njuta sen. Vi springer en del men det är allt som oftast helt kravlöst. Aldrig på tid och aldrig i jakt på kilometrar. Det handlar mer om upplevelsen, att kroppen får jobba och känslan efteråt.

Vi sprang ner till stranden i Apelviken och följde den hela vägen till Kusthotellet. Sedan fortsatte vi en bit på strandpromenaden och svängde upp vid Kärleksparken. Och så därifrån raka spåret hem med ett snabbt stopp på Bertilssons Bageri. En löptur innan frukost innebär alltid en sväng förbi ett bageri för inköp av färskt bröd och kanske någon liten bulle, det borde typ vara lag på det. Idag blev det brödet Skrivareklippan och så två wienerbröd.

Väl hemma plockade vi fram en härlig frukost och här är vi nu, jag bloggar med en påfylld kaffekopp jämte mig. Julius busar i babygymmet och Robin försöker få tvn att synka med högtalarna. Män och teknik, denna ständiga följetång. Nu väntar vi bara på att Caspian ska komma hem från lammsafarin på Öströö fårfarm sedan får vi se vad vi hittar på idag. Så mysigt med långhelg❣️